Man kämpar på som bara den, för att allting ska bli så bra som möjligt. Men ändå så är det saker runt om en som gör att man mår så in i helvetes skit vart enda dag. Varje morgon vill jag bara sluta ögonen och somna om, vakna upp ur denna hemska mardröm som man befinner sig i. Jag tycker att det är fel, jag tycker inte att det ska vara som det är? Melody är värd det bästa av det bästa hon ska inte få ha det såhär att man kan komma och gå som man själv vill. Jag vill inte det längre jag tycker det är hemskt.. Så mycket som missas och så mycket som man aldrig aldrig någonsin kan få tillbaka. En dag kommer man kanske tänka efter lite längre än vad näsan räcker? Tänka vad fan höll jag på med? Vad jag ångrar mig att jag inte fanns där mer? Kanske eller kanske inte.

Veckorna kommer och veckorna går snart börjar datumet komma och i magen rörs det om så man mår dåligt. Jag skiter i vad ni alla säger att man vänjer sig att det är skönt att det är si och det är så. För nu handlar det inte om hur alla andra kännor nu handlar det om hur man själv känner inför saker och ting. Att få vara utan min dotter i tre dagar i stäck kommer vara den mest plågsamaste tiden som finns. Att inte få ha henne vid sin sida att inte få natta henne och sedan vakna upp av att hon finns där nä fy i helvete. Och det är inte som jag säger att hon INTE ska få vara med sin PAPPA det handlar inte om något sånt.

Jag vill hon ska vara jag vill hon ska få träffa jag vill han ska uppfostra henne jag vill att han ska finnas där hela tiden. Så det handlar inte om något sånt överhuvudtaget. Men när man är van att få vara med sitt barn 24 timmar om dygnet tills helt plötsligt få ett datum inbokat att nu får man inte den tiden mer. Fatta så mycket man missar på tre dagar. Fan då varför blev det som det blev? Varför skulle inte Melody få vara med sina båda föräldrar varje dag varje vecka varje månad varje år? Detta är piss rent ut sagt. Och ja Melody mår bättre av två glada skilda föräldrar än två som bråkar jag vet det mycket väl om..

 

Kanske är det dags att ta ett avslut av bloggen? För det finns många som tar reda på allting via bloggen och

som inte alls tar reda på något i det verkliga livet. Det finns många allt för nyfikna själar här inne som bara ska snoka runt hela tiden.. Jag vet faktiskt inte mer om detta är det rätta sättet? Jag älskar att skriva jag älskar att visa upp bilderna på den fantastiska Melody. Men just nu är det kanske inte rätt läge? Får ta en funderare och de vad man kommer fram till.